En lång simspringande resa

Efter vår testomgång 26 augusti 2017 fick vi en härlig swimrunberättelse tillsänt oss. Ärligt, vackert och rörande. 

Berättelsen om Dalsland Swimrun

Min nyfikenhet har fört mig ut i många kilometer och jag har rest från klorbassäng till hav och sjö. Strävsamt har jag simmat över hemmavatten och bortahav. Frustande, ibland gnällande, ändå lärt mig crawla på riktigt. Blivit vän med gäddorna och måsarna som skrattat åt min klumpighet. Men att jag skulle simspringande resa från Håverud till Bengtsfors kunde ingen tro, allra minst jag själv.

Verkligheten är inte heller verklig när vi startar vårt äventyr i tidig otta. Klockan jagar oss mot norr. Där finns en tid att passa och det triggar våra nerver. Späder på min oro sedan många dagar. Försöker verka glad och lugn men du har redan läst min blick. Den är grå och trist. Rörigt packad väska åker bak i bilen. Skor och simdräkt i en enda hög. Röriga som mina tankar. Tankarna om jobbet som envis hänger kvar trots att det är min fria tid nu. Du sneglar åt mitt håll, men låter vara, förlåter bara. Fäster blicken på vår väg.

Ut ur stan och in i dimman som redan efter några kilometer faller ner som häftigt regn.Inga lätta älvor dansar mer på fälten. Allt blir grått och vått. Bilens termometer visar bara några grader. Ökar på min oro om att jag ska frysa.

Läser alla papper som du tagit med. Banbeskrivningen är lång. Simma ett, springa två, hejåhå. Läser många rader. Försöker memorera. Gör en inre film av själva loppet. Hur vi springer simmar hela dagen. Men sista biten hänger inte med. Försvinner där bland vackra ord och kilometer. Kanaler, broar, sjöar och en vik. Ligger troget där och väntar på oss alla.

Sommarblommor strävar envist upp i dikeskanten. Trädens kronor hänger som kompakta gröna tak. Kor som betar, får som bräker. Ser det gröna. Känner doft och fukt som smyger in i bilens fläkt. Du är vid min sida. Sätet mjukt och bilen varm. Kroppen hel och hälsan god.

Slingrig väg går fort mot Dalsland. Slingrig vardag måste stanna hemma. När regnet släpper taget och vi kan se hotellet där i nästa sväng, har sinnet lugnat ner sig och jag kan känna längtan. Längtan efter att få resa. Simspringresa långt med dig. Pirrande nerver blandar sig med andra. Tävlande av alla åldrar, storlekar och kön. Sitter snällt och lyssnar när tävlingsledning pratar stort och högt. ”Håll ihop och hjälp varandra, viktigast av allt.”

Som dagisbarn på utflykt går vi sen i rad mot lilla tåget. Vi reser guidad tur till start i Håverud. Får veta allt om loppet och den vackra vägen tid. Tåget tuffar långsamt, men jag är inte med. Kroppen fast på sätet men mina tankar virvlar ut ur öppen ruta. Benen dina spritter. Önskar att få springa. Smittar sedan mina som vill komma loss. Vi hoppar alla av vid nästa stopp och många kissar uti busken. Nerver sätter oss i rörelse. Mot vår mening och vårt mål som är vår start.

Startsignalen tjuter och alla rosaklädda bråttomfolk springer upp för lilla backen innan slussen bjuder oss att hoppa i. Rännan är av stål. Vattnet är så kallt. Simmar med varandra och med alla andra. Starka armar lyfter upp på andra sidan. Sist ur vattnet, sist i trappan upp mot stigen. Så kommer det förbli. Bara trygga följefunktionärer håller bakom oss. Ser dem då och då. Håller tryggt ihop, men ger mig ändå lite stress en stund. Klättrar upp till leden Buterud och njuter gott åt vacker utsikt. Pulsen stiger, svetten rinner. Så som solen blandar sig med molnen, börjar grått och slutar blått. Blandas alla mina tankar, går från grått till mera blått. Så glad av allt det vackra där i ena stunden. Så tyngd av stress och ångest stunden efter. Sint och irriterad ena stunden. Glad och lycklig nästa. Ser det inte själv, fastän du visar allt du ser. Målar mig en tavla men den är bakom en ridå.

Simning två blir trög och tung. Ryggan dricker vatten och håller mig tillbaka. Vevar på men kommer ingen vart. Så ser jag ändå bojen och kliver upp på andra sidan. Löpning lätt och tyst. Tar oss fram till en depå. Dricker sött och gott. Blandar ut med vatten. Springer nästan bort oss ner vid nästa strand men hittar lilla gläntan där vi kliver ner i viken bort till Bocköns strand. På andra sidan ön väntar Råa Varpen grå och kall. Du simmar snabbt och lätt. Jag simmar kors och tvärs. Ser en man i båt. Följer mig på avstånd. Du är långt där framme. Låter mig få veta, där på andra sidan, att du håller koll på både mig och dig. Stenig strand och klibbigt gräs.

Fast mark ger balans och löpningen blir vacker. Vackrare än någonsin. Vacker, vackrare, vackrast i nästan fyra kilometer. Vita leden oskuldsfull och ren. Slingrar genom skog och dunge, där träden bugar djupt och grenar viker undan. Stigen rinner ner mot Råa Varpens strand igen.Där bjuder sjön på simning sval och lätt. Nu är glädje, nu är flyt. Det är skratt och frossa om vartannat. Klumpig rygga bjuder het buljong i termos. Frossar, skakar, skrattar i mig allt det varma. Du blir varm av bara skrattet. En syn för alla gudar, när jag knäar ner på bryggan och tackar alla på en gång för allt det heta salta som rinner ner i strupen.

Vi tar fart mot nästa by. Där väntar slussen i Dals Långed. Springer fyra fina kilometer. Över lätta stigar där våta fötter sjunker ner i gräset. Sidoströmmen leker lite med oss när vi korsar en kanal. Ser den stora vita båten slussas. Väntar den på oss? Tagna av allt folk och jubel hoppar vi tillsammans ner i kalla svarta rännan. Bubblar, simmar under bron. Upp på andra sidan. Glada folket ropar lycka till och bilfolk bromsar in och glor.

Våta skor mot asfalt tar oss ner till Laxsjöns gröna strand. Nu simmar vi mot Baldersnäs. Simmar nu som aldrig förr. Hittar rytmen, hittar takten. Andas lätt åt vänster, ser din kropp åt höger. Lyfter våra armar lika och simmar lätt som smidiga delfiner. Stora vita båten ger oss våglek och ett skratt. De vinkar nog där uppe men vi ser ingenting. Bara allt det våta runt oss och skräp och skrot på botten ut i grunda viken där vi kliver upp igen.

Solen värmer mig i nacken men vattnet tränger ner i dräkten. Fyller mig med mer buljong och glömmer bort att bjuda dig som också törstar efter salt och gott. Så trogen som en stor Sanktbernhardshund blir du min följeslagare i vått och torrt. Vi springer ner mot Baldersnäs där funktionär är glad att se oss. Bjuder oss choklad och dricka. Tar så snällt emot din tomma termos som du burit länge i min rosa våta ryggsäck. Inget motstånd mer. Nu får bära eller brista utan varma drycker.

Varmt och skönt vid stora vita herrgården. Svalt och fuktigt längs med långa vägen under skuggande allé. Så siktar vi mot Världens ände, som är en vacker ände. Stigen leder ner till sjön. Där ser jag båtar glida runt och gula bojar guppar lätt i Laxsjön. Nu väntar längsta simningen på loppet och stressen griper tag. Kramar syret ur min kropp och gör mitt steg så stumt och tungt. Snitslar trasslar sig runt träd och buskar. Visar inte vägen. Och vart har grabben tagit vägen? Han kanske har gått vilse. Så jag blir trött och irriterad. Kanske borde bryta nu? Inte simma springa mer? Stimmar runt och snubblar fram. Så ser jag plötsligt en gestalt vid stranden.

Äldste sonen sitter där sen flera timmar. Väntat tålmodigt och tryggt på stenen. Bjuder mig på soppa het och söt. Blåbär färgar läppar blå. Värmer hela kroppen och jag blir mjuk och snäll igen. Simningen är lätt men lång. Lite driv mot väst men driver mest mot strand och sten. Tätt bakom lagkamrat och vän. Glad du håller dig till mig. Sköna solen möter oss på andra sidan och nu är bara resten kvar.

Lagomlöpning genom Ösans reservat och simning längs med Guldkusten tar oss ända bort mot Mässens andra sida. En vattenskoter kommer nära. Puttrar runt och vill oss väl. Men doften av dess motor fyller mig med ångor av bensin. Spottar fräser, gnäller men du tystar mig med, Nu är nog. Klockan drar. Vi drar, mot norr och nästa sluss. Kontrasterna är stora när vi springer nyklippt parkgräs och brukets skorsten ryker bakom herrgården i Billingsfors. Brukets skorsten osar men luften fylls av doft från massavirke. Gran och tall i långa banor doftar skog och fuktig bark.

Glada funktionärer bjuder hett kaffe och mjuka bullar. Kanel och socker smälter på min tunga. Ger mig kraft att hoppa ner i svart kanal och simma under bullrig bro. Grävd kanal med stenig kant möter gräs och ormbunkar som glider snabbt förbi. Här känns så annorlunda kallt och stilla. Men snart möts jag av en märklig värmeström och kanske kan jag våga tro att detta ska gå vägen.

Löpningen är lätt och vacker nu. Vatten forsar genom slussens portar. Glittrig sjö med guppande små båtar. Känner vägen här. Har varit här förut. Ser en snok som slingrar sig längs vägen. Folk vid husen vinkar glatt, men ner vid sjön är allt så tyst och stilla. Sjön är blank och snäll och allt är obeskrivligt vackert. Här är bara vi och funktionärer som vilar i sin båt. Glider tyst bredvid oss, när vi simmar bort till bryggan. Följer våra rosa huvuden och vinkar gladd när vi nått andra stranden. Grusvägslöpningen må vara vacker där längs sjön. Men nu görs grävjobb hela vägen med långa rör i diket. Ser de svarta slingra sig i djupa fåran långt där nere. Nästan som den stora snok vi skrämde bort förut.

Du är pigg och stark. Vill hinna fram i tid. Vill hjälpa mig på vägen, men jag blir trött och trög. Stressen knackar på och jag kan inte springa. Måste pusta, måste gå. Det är så lite kvar, och ändå känns det evigt långt.

Så skymtar Ekaparken där i Bengtsfors och nu vet jag att vi klarar det. Kanske inte tiden, men ändå ända in i mål. Över vattnet reser speakerns röst som ropar våra namn. Att komma sist i mål ger oss en känsla av att vara väntade och viktiga. Kliver ner i vattnet med sista sträckan kvar. Vi håller väl ihop och simmar tätt intill? Lite tjock i halsen när känslor virvlar upp med kraft. Vill inte att det här tar slut, men känner längtan efter mål och vila. Glädjen är så nära, lättnaden så skön. Men längtan efter att få göra denna långa resa blir snart ett minne blott. En dinglande medalj på väggen i min stuga.

Men simmar gör vi än. Hela vägen bort till parken. Där är publik och skratt med andra resenärer. Där är min son med stora kramen och tummen upp för galna morsan. Det blir prat och skratt. Det blir dusch och mat. Och lika trött och gnällig som jag tidvis var där ute, lika glad och go är jag, när jag får sitta mjukt och länge i kvällssolen så varm och mild.

När jag släcker lampan och natten tassar in, drar handen genom Fannys mjuka päls och lägger huvudet på kudden, kan jag se det stora i min långa resa. Att jag rest tillsammans hela dan med dig så långt från Håverud till Bengtsfors, med bara kroppen som mitt eget fordon. Att det ens var möjligt, det kunde ingen tro, allra minst jag själv.

Vid pennan Gunilla Hurtig
Team: Tantvärk & Gubbgnäll